Solen i ögonen. Sol på våra smutsiga fönster och omplanterade krukväxter. Nu finns det inte mycket tid för stickning. Varför inte starta en tung stickning i isländsk ull som värmer min stickkorg? Testar mönster i tvåändsstickat. Polkagrisränder på insidan men annars händer inte mycket mer än att jag räknar fel på maskantalet för att ro hem mönstret jag tänkt mig.
Den tvåändsstickade mössan är färdig.
En toppluva så röd att den knappt fastnar på bild.
Insidan är fin också. Varje varv av snurrat garn ger ett så tätt resultat och efter valkning
blir det mjukt och skönt. Tvåändsstickning är sannerligen en vacker hantverksform.
Jag stickade min luva på 2 mm stickor. Knallrött garn.
Min första tvåändsstickade mössa. Mittpartiet gjorde att luvan hamnade på paus. Så där
långa varv som bara 2 mm stickor kan göra och då plus den extra snurrtiden. Pausandet
blev tydligen år men nu är den färdig.
Det hade varit himla praktiskt om den röda mössan blev färdig till jul…
Nu har handarbetaren lagt upp fina och informativa klipp på tekniken tvåändsstickning. Jag biter mig i läppen när jag tänker på hur ineffektiv min tvåändsstickning blivit. Min röda mössa tycks lida av långa, långa motståndsvarv. Det trots att jag gillar tekniken. Men till hösten… det är bara några få varv kvar. Ett eller två per spårvagnsresa så kommer jag nog i hamn innan kylan.
Köpte mig en ulltvätt vilket jag aldrig tidigare gjort. Vilken fröjd det var att tvätta mina tvåändsstickade vantar. Vita och rena blev de och så där fint ihoptovade som de ska vara.
Mina vantar (eller snarare halvvantar) gick ganska snabbt att slutföra men min mössa har blivit ett evighetsprojekt. Kanske har jag svårt att hålla modet uppe för längre tvåändsstickade varv.
Ilskan över tomtegubbarna:
Någon har låtit sitt ursinne gå ut över en påse skumtomtar.
24,90 (på konsum)
ligger nonchalant uthällt över gräsmattan.
Skumt.
Besvikelse i form av kladdiga tomtar i rosa och vitt
som en färgklick en grå januaridag.
Jag kan inte låta bli att undra varför? Hela påsen var väl lite väl
dramatiskt. Är detta en skum version av göteborgshumor?
I december bestämde jag mig för att sticka något riktigt långsamt. Tusentals små, små maskor i finaste tvåändsteknik. 2mm. Tätt utan vett. En mössa till mig själv att bära som en varm färgklick gråa och kyliga dagar.
…mina fingertoppar är helt såriga av den ovana sticktekniken. Det gäller bara att härda ut förvandlingen från mjuka till hårda fingertoppar.
Efter en del trixande har jag kommit fram till att ett hårt hårspänne fungerar bäst som trådstoppare när jag tvåändsstickar. Fint blir det också.
Tack, för tipset Clara om hur man kan åtgärda ihopsnurrade garntrådar vid tvåändsstickning (hittade en video också).
Länkar till instruktioner om hur man stickar tvåändsstickning:
Nu börjar jag förstå tjusningen med tvåändstickningen, jag har inte fått någon fart än men det är nytt och roligt. Det kan däremot vara lite knepigt att lära sig sticka via en bok när jag egentligen bara skulle vilja sitta brevid och iaktta en stund. För har ingen annan problem med att garnen snurrar ihop sig? Jag måste snurra hela arbetet som en karusell varje varv för att garnen tvinnas runt varandra. Och borde det inte gå att få tekniken att fungera bra även genom att hålla i trådarna på vanligt stickvis?
Tvåändsstickning är vackert även ut och in. Mitt första projekt blev ett mobilfodral för att testa tekniken och lite krusningar.
riot yarn 